Att spela på ett casino utan svensk licens innebär inte att avtalet automatiskt står utanför svensk rättslig prövning. Tvärtom visar svenska domstolars hantering av gränsöverskridande spelavtal att bilden är betydligt mer nyanserad än vad många tror. Operatörernas villkor pekar ofta ut en utländsk lag, men det betyder inte att svenska domstolar blint följer den. Rom I-förordningen, tvingande konsumentregler och spellagens krav på svensk licens spelar alla in när en tvist om en utbetalning eller ett bonusvillkor landar på svenskt bord.
Ett vanligt missförstånd är att ett avtal med en operatör som saknar svensk licens står helt utanför svensk domstols prövning. Ett annat är att operatörens lagvalsvillkor alltid avgör saken. Ingen av dessa förenklingar håller vid en närmare granskning. Spelarens hemvist i Sverige väger tungt vid bedömningen av tillämplig lag, och svenska tvingande regler kan inte avtalas bort genom ett villkor i det finstilta. För en operatör som Asino, som drivs av Hollycorn N.V. och saknar svensk licens från Spelinspektionen, blir den frågan praktiskt avgörande i varje tvist med en svensk spelare.
Den här guiden går igenom hur svenska domstolar faktiskt resonerar kring utländska spelavtal. Vi tittar på behörighetsfrågan, principen om närmast anknytning, när operatörens lagval ges genomslag och var gränsen går för tvingande svensk konsumentlagstiftning. Vi reder också ut vad som händer när avtalet är knutet till en operatör utan svensk licens, inklusive frågor om Spelpaus, bonusregler och skattefrihet på spelvinster. Målet är att ge en konkret bild av vad som gäller, utan de schabloner som cirkulerar i spelbranschen.
Rättslig utgångspunkt: Rom I-förordningen och svensk domstols behörighet
Rom I-förordningen (EG 593/2008) avgör vilket lands lag som ska tillämpas på ett avtal med gränsöverskridande inslag. För en svensk spelare som tecknat avtal med en utländsk operatör är det alltså inte operatörens hemvist som styr, utan en trappa av anknytningspunkter som domstolen går igenom i tur och ordning. Förordningen gäller direkt i Sverige och har företräde framför nationella lagvalsregler, vilket gör den till den första fråga en svensk domstol måste hantera innan den ens tittar på spellagen eller operatörens villkor.
Huvudregeln finns i artikel 3: parterna får själva välja tillämplig lag. Nästan alla utländska operatörer skriver in ett lagvalsvillkor i användarvillkoren, ofta med hänvisning till lagstiftningen i registreringslandet, till exempel Curaçao. Utan ett sådant villkor träder artikel 4 in, och för konsumentavtal gäller den särskilda regeln i artikel 6. Där pekas lagen i det land där konsumenten har sin vanliga vistelseort ut som tillämplig, förutsatt att operatören bedriver verksamhet i eller riktar sig mot det landet. En svensk spelare med hemvist i Sverige hamnar därmed som utgångspunkt under svensk rätt.
Det är värt att understryka hur låg tröskeln är för att en operatör ska anses rikta sig mot Sverige. Marknadsföring på svenska, svenska betalmetoder, ett gränssnitt på svenska eller en tydlig inriktning mot svenska kunder räcker. Att bolaget bakom sajten sitter på Curaçao förändrar inte bedömningen. Asino, som drivs av Hollycorn N.V. och är registrerat hos Antillephone på Curaçao, är ett typiskt exempel på en operatör vars villkor pekar mot utländsk rätt men vars faktiska agerande kan aktivera artikel 6.
Behörighetsfrågan är något annat än lagvalsfrågan, och den blandas ofta ihop. Att svensk rätt tillämpas betyder inte automatiskt att svensk domstol är behörig, och omvänt. Behörigheten bedöms enligt Bryssel Ia-förordningen. För konsumenttvister gäller att konsumenten normalt kan väcka talan vid domstolen i sin egen hemvistort, medan operatören i princip måste stämma konsumenten där. En spelare bosatt i Sverige kan alltså välja att föra tvisten i Sverige, även om operatören försöker styra till en skiljeklausul eller en utländsk domstol i villkoren.
En vanlig missuppfattning är att en skiljeklausul i villkoren stänger dörren till svensk domstol. Så enkelt är det inte. Villkor som innebär att konsumenten tvingas avstå från sitt hemvistforum prövas mot tvingande konsumentskyddsregler, och en klausul som är oskälig kan underkännas. Samma logik gäller lagvalsvillkor: de ges genomslag bara så långt de inte kringgår det skydd svensk rätt uppställer. För en operatör utan svensk licens blir den bedömningen särskilt känslig, eftersom spellagen sedan 1 januari 2019 bygger på ett licenssystem där licenshavare måste vara anslutna till Spelpaus och följa insättnings- och förlustgränser.
Praktiskt innebär det att en svensk domstol först prövar behörigheten, därefter vilket lands lag som ska tillämpas, och först därefter avtalets materiella innehåll. Ordningen spelar roll: en operatör kan inte rädda ett ofördelaktigt utfall genom att peka på ett lagvalsvillkor om villkoret inte håller hela vägen genom artikel 6 och det tvingande konsumentskyddet. För spelaren är slutsatsen att hemvisten i Sverige är den starkaste enskilda faktorn, både för behörighet och för vilken lag som gäller.
Närmast anknytning till Sverige – spelarens hemvist som avgörande faktor
Rom I artikel 4 bygger på en trappa. Först prövas särskilda lagvalsregler för vissa avtalstyper, sedan den karaktäristiska prestationen, och sist undantaget om uppenbart närmare anknytning. För spelavtal finns ingen särskild avtalstyp i förordningen, så det är den karaktäristiska prestationen som styr i första hand. Den part som ska utföra den prestation som är utmärkande för avtalet är enligt artikel 4.2 operatören, eftersom det är den som tillhandahåller själva spelet. Därmed pekar den allmänna regeln mot lagen i det land där operatören har sitt huvudkontor.
Här uppstår den vanligaste missuppfattningen. Många tror att operatörens hemvist automatiskt avgör saken. Så fungerar det inte i praktiken. Undantaget i artikel 4.3 slår nämligen igenom när avtalet har en uppenbart närmare anknytning till ett annat land, och då tillämpas det landets lag i stället. Vid konsumentavtal finns dessutom den särskilda regeln i artikel 6, som ger konsumenten skydd genom att knyta avtalet till konsumentens hemvistland när operatören riktar sin verksamhet dit.
För en spelare bosatt i Sverige blir anknytningsbedömningen konkret. Marknadsföringen är på svenska, insättningar sker i kronor via svenska betalmetoder, kundtjänsten svarar på svenska och villkoren finns i svensk översättning. Varje sådant moment drar avtalet mot Sverige. När operatören dessutom aktivt vänder sig till svenska kunder, exempelvis genom annonser eller genom att lista Sverige som tillåtet land i villkoren, är det svårt att hävda att avtalet har sin tyngdpunkt någon annanstans.
Det finns en intressant omvänd situation som sällan diskuteras. Asino, som drivs av Hollycorn N.V. och är registrerat hos Antillephone på Curaçao, listar Sverige som begränsat land i användarvillkoren. Operatören säger alltså uttryckligen att svenska spelare inte är välkomna. Det påverkar inte bedömningen av vilken lag som gäller för en spelare som ändå har ingått avtalet. Tvärtom kan en sådan formulering användas för att visa att operatören var medveten om den svenska marknaden och valde att stänga den, vilket gör anknytningen till Sverige ännu tydligare i en tvist.
Anknytningen bedöms vid avtalets ingående, inte i efterhand. Det innebär att domstolen tittar på omständigheterna när spelaren registrerade sig och gjorde sin första insättning. Att operatören senare byter villkor eller marknad spelar mindre roll. Det är också värt att notera att svensk domstol inte prövar om operatören har svensk licens för att avgöra lagvalet. Licensfrågan är en separat bedömning som handlar om spellagens tillämpningsområde och om avtalet över huvud taget kan göras gällande, inte om vilket lands lag som ska tillämpas.
En praktisk konsekvens är att bevisbördan blir viktig. Den operatör som vill att annan lag än svensk ska gälla måste kunna visa att avtalet har starkare band till hemlandet. Räcker det med att huvudkontoret ligger på Curaçao? Nej, inte om allt annat pekar mot Sverige. Det krävs att operatören kan peka på konkreta omständigheter som bryter anknytningen, och den tröskeln är hög när konsumenten är bosatt i Sverige och hela kundresan är svensk. Därför landar de flesta tvister om utländska spelavtal i svensk rätt, oavsett vad villkoren påstår.
Avtalsvillkor om annan lag – när operatörens lagval faktiskt gäller
Ett lagvalsvillkor är ingen magisk knapp som operatören kan trycka på för att flytta hela tvisten till Curaçao. Det är en avtalsklausul som bedöms enligt samma regler som resten av avtalet, och svenska domstolar prövar den konkret. Rom I-förordningen artikel 3 ger parterna frihet att välja lag, men friheten är inte ovillkorlig när en part är konsument.
Grundmönstret ser ut så här: lagvalet gäller, men det får inte leda till att konsumenten berövas det skydd som tillkommer henne enligt lagen i hemvistlandet. Artikel 6.2 Rom I är den bestämmelse som avgör saken. För att klausulen ska få fullt genomslag krävs alltså att den valda lagen ger minst samma skyddsnivå som svensk tvingande konsumenträtt. I praktiken är det sällan fallet för spelavtal.
| Rekvisit | Vad domstolen prövar | Typisk svaghet i operatörens villkor |
|---|---|---|
| Uttryckligt och tydligt lagval | Om klausulen är synlig, begriplig och inte dold i bilagor | Hänvisning till “applicable law” utan namngiven jurisdiktion |
| Individuellt avtalat eller godtaget | Om spelaren aktivt klickat godkänt vid registrering | Förvald kryssruta, villkor ändrade i efterhand |
| Skäligt vid oskälighetsprövning | Balans mellan parterna, 36 § avtalslagen | Ensidig tvistlösning till operatörens hemort |
| Förenligt med tvingande svensk rätt | Konsumentskydd, spellagens regler, Spelpaus | Klausul som kringgår svensk licensplikt |
| Inte kringgår processuella regler | Bryssel Ia, konsumentens forum | Exklusiv domstolsklausul utanför EU |
Ett vanligt missförstånd är att ett lagvalsvillkor automatiskt pekar ut operatörens hemlands domstolar. Lagval och domstolsbehörighet är två separata frågor. En klausul kan mycket väl säga “denna överenskommelse regleras av lagstiftningen på Curaçao” utan att svensk domstol därför avvisar målet. Behörigheten följer Bryssel Ia-förordningen när svaranden har hemvist inom EU, och för operatörer utanför EU gäller svensk rättegångsbalk. Spelaren kan i praktiken stämma i Sverige, och svensk domstol tillämpar då artikel 6.2 Rom I på egen hand.
När ges då klausulen faktiskt genomslag? Det sker i huvudsak i tre situationer. Den första är när spelaren är näringsidkare eller yrkesmässig spelare, eftersom konsumentskyddet då inte aktiveras. Den andra är när den valda lagen råkar ge motsvarande eller bättre skydd, vilket är ovanligt men inte omöjligt. Den tredje är när klausulen bara styr tolkningen av villkor som inte rör tvingande rätt, till exempel beräkning av omsättningskrav på en bonus.
Det finns också en strukturell invändning som sällan lyfts fram. Ett lagvalsvillkor som syftar till att kringgå spellagens krav på svensk licens kan angripas som otillbörligt enligt marknadsföringslagen, oavsett vad Rom I säger. Asino, som drivs av Hollycorn N.V. och är registrerat hos Antillephone på Curaçao, saknar svensk licens från Spelinspektionen, vilket framgår av https://asino-se.com/utan-svensk-licens/. Bolaget listar dessutom Sverige som begränsat land i användarvillkoren, vilket i sig skapar en tolkningsfråga om villkorens tillämplighet gentemot svenska spelare. Libergos Limited driver sajten tillsammans med Hollycorn N.V., och villkoren är utformade efter den strukturen.
En praktisk detalj: domstolen läser villkoren i den version som gällde vid första speltillfället, inte den som ligger uppe när tvisten uppstår. Operatörer som ändrar lagvalsklausulen löpande utan att spara versionshistorik förlorar ofta den argumentationen. Spelare som sparar skärmdumpar av registreringsflödet och välkomstvillkoren stärker sin sak avsevärt.
Tvingande svensk konsumentlagstiftning som gräns för lagvalsvillkor
Vad “tvingande” faktiskt betyder i Rom I-sammanhang
Rom I artikel 6 ger parterna frihet att välja lag, men den friheten är inte obegränsad när motparten är konsument. Ett lagvalsvillkor får inte medföra att konsumenten berövas det skydd som tillkommer henne enligt tvingande regler i lagen i det land där hon har sitt vanliga hemvist. Det är en spärr mot att avtala bort skydd, inte ett förbud mot lagval som sådant. Skillnaden är avgörande: ett lagvalsvillkor till exempelvis curaçaosk rätt står sig så länge det inte sänker skyddsnivån under den svenska tvingande miniminivån.
Vilka regler som är tvingande avgörs av svensk rätt, inte av operatörens villkor. Här räcker det inte att peka på att parterna “kommit överens”. Domstolen prövar själv om regeln är dispositiv eller inte, och konsumentskyddande regler på spelområdet är typiskt sett inte förhandlingsbara till nackdel för spelaren.
Spellagens konsumentskydd, Spelpaus och licenskravet som skyddsnivå
Spellagen gäller sedan 1 januari 2019 och bygger på ett licenssystem där den som vänder sig till den svenska spelmarknaden ska ha svensk licens från Spelinspektionen. Licenshavare måste vara anslutna till Spelpaus, följa insättningsgränser och förlustgränser, och leva upp till kraven på spelansvar och penningtvätt. Dessa regler är inte formella dekorationer. De utgör den skyddsnivå som svensk rätt anser att en spelare med hemvist i Sverige minst ska ha.
Konsekvensen för lagvalsbedömningen är konkret. En operatör kan skriva hur tydligt som helst att annan lag gäller, men villkoret kan inte användas för att kringgå Spelpaus-spärrar, kringgå åldersgränsen eller kringgå gränser för insättning och förlust. Inte heller kan villkoret användas för att ta bort det konsumentskydd som spellagen ställer upp för spelaren. Här uppstår den intressanta friktionen: en operatör som saknar svensk licens kan inte uppfylla flera av dessa skyldigheter alls, eftersom anslutning till Spelpaus förutsätter licens.
Asino illustrerar mönstret. Sajten drivs av Hollycorn N.V., som är registrerat hos Antillephone på Curaçao, och bolaget driver sajten tillsammans med Libergos Limited. Asino saknar svensk licens från Spelinspektionen och är inte anslutet till Spelpaus. I användarvillkoren listas dessutom Sverige som begränsat land. Den som ändå spelar där möter ett avtal vars skyddsnivå ligger under den svenska miniminivån, och det är just den situationen artikel 6 är byggd för att hantera.
Tre praktiska punkter följer av detta:
- Ett lagvalsvillkor kan inte inskränka svenska tvingande konsumentregler, oavsett hur villkoret är formulerat eller hur tydligt det presenterats vid första speltillfället.
- Spelpaus och gränserna för insättning och förlust gäller som skyddsnivå även när operatören står utanför licenssystemet, eftersom de är uttryck för tvingande konsumentskydd.
- Kravet på svensk licens är inte bara en tillsynsfråga för Spelinspektionen, utan påverkar vilket skydd en svensk domstol anser att spelaren har rätt till.
En vanlig missuppfattning är att skattefriheten för spelvinster skulle hänga ihop med vilken lag som valts i avtalet. Så är det inte. Skattereglerna står på egna ben och avgörs inte av operatörens villkor. På samma sätt är bonusregler och övriga villkor underordnade den tvingande skyddsnivån: de kan reglera förfarandet, men inte sänka golvet. För en operatör som vill agera på den svenska spelmarknaden är slutsatsen praktisk snarare än principiell: utan svensk licens blir lagvalsvillkoret i praktiken ett svagt skydd i svensk domstol.
Spelavtal utan svensk licens – rättsliga konsekvenser i svensk domstol
Det finns en seglivad föreställning om att ett avtal med en operatör som saknar svensk licens automatiskt är “ogiltigt” i svensk domstol. Så enkelt är det inte. Utgångspunkten är att avtalet bedöms enligt den lag som följer av Rom I, och att spellagen (2018:1138), som gäller sedan 1 januari 2019, i första hand är en offentligrättslig reglering riktad mot den som erbjuder spel i Sverige. Att operatören bryter mot licenskravet utlöser sanktioner från Spelinspektionen, inte per automatik en civilrättslig ogiltighet i förhållandet till spelaren.
Domstolarna gör därför en tvådelad prövning. Först: vilken lag gäller för avtalet? Sedan: vilka avtalstermer kan göras gällande mellan parterna? Licensfrågan påverkar båda leden, men på olika sätt. Ett avtal kan vara civilrättsligt giltigt och ändå avse verksamhet som är otillåten enligt spellagen. Det är den distinktionen som avgör utgången i många tvister om uteblivna utbetalningar.
Ta Asino som exempel. Operatören drivs av Hollycorn N.V., som är registrerat hos Antillephone på Curaçao, och sajten drivs enligt tillgängliga uppgifter tillsammans med Libergos Limited. Asino saknar svensk licens från Spelinspektionen och är inte anslutet till Spelpaus. Bolaget listar dessutom Sverige som begränsat land i användarvillkoren. Den sista omständigheten är juridiskt intressant: om operatören själv hävdar att svenska spelare inte får registrera sig, blir det svårare att argumentera för att avtalet ingicks i enlighet med villkoren när en svensk spelare väl har spelat.
I praktiken landar tvisten ofta i tre frågor. Den första är om spelarens hemvist ger svensk domstol behörighet, vilket den regelmässigt gör enligt Bryssel Ia-förordningen när konsumenten är svag part. Den andra är om operatörens bonusregler och omsättningskrav är tillräckligt tydliga för att kunna åberopas. Den tredje är om svenska tvingande konsumentregler slår igenom på villkoren, oavsett vad operatörens lagvalsklausul säger. Här blir spellagens konsumentskydd relevant även i ett civilrättsligt mål, eftersom domstolen kan väga in vad en svensk spelare rimligen kunde förvänta sig.
Skattefriheten för spelvinster är en annan faktor som spelare ofta blandar ihop med avtalets giltighet. Att vinster från en EU-licensierad operatör kan tas emot skattefritt enligt svensk rätt betyder inte att operatören har svensk licens eller följer spellagens regler om insättningsgräns, förlustgräns och spelansvar. Dessa är offentligrättsliga krav som riktas mot licenshavaren. En operatör utan svensk licens har ingen skyldighet att koppla spelaren till Spelpaus, och en spelare som själv spärrat sig hos Spelpaus kan ändå registrera sig hos en utländsk sajt. Det gör spelansvaret till spelarens eget ansvar i de fallen.
Ett annat spår rör penningtvätt och identitetskontroll. Utländska operatörer med licens på Curaçao eller Malta har egna krav på kundkännedom, men de är inte identiska med de svenska. När en utbetalning stoppas med hänvisning till “kontroll” är det värt att läsa villkoren: vilken tidsfrist gäller, vilka dokument får begäras, och vad händer med insatt belopp om kontot stängs? Domstolen prövar då villkorets tydlighet, inte bara dess existens.
Sammanfattningsvis: svensk domstol ogiltigförklarar inte ett spelavtal enbart för att operatören saknar svensk licens. Men licensfrågan påverkar bevisvärderingen av villkor, tolkningen av bonusregler och bedömningen av vad som är skäligt mot en svensk konsument. Det är där casinon utan svensk licens blir sårbara i en tvist, inte i själva avtalskonstruktionen.
Praktisk betydelse för spelare och operatörer vid tvist i Sverige
Vad Rom I-bildningen betyder när pengarna uteblir
I praktiken är lagvalsfrågan sällan akademisk. När en spelare står med ett utbetalningskrav mot en operatör som saknar svensk licens avgör Rom I-bedömningen vilka regler domstolen lägger till grund för prövningen. Om svensk rätt anses tillämplig enligt artikel 6 i Rom I-förordningen prövas avtalet mot svenska konsumentregler, inte mot operatörens hemlandsrätt. Det ändrar bevisbördan och vilka invändningar som faktiskt håller.
Det finns ingen automatisk rätt till utbetalning bara för att svensk rätt gäller. Däremot faller ofta operatörens standardinvändningar, som hänvisning till egna bonusregler med vida tolkningsmarginaler eller ensidiga villkor om “första speltillfället” som drar undan en vinst. Sådana klausuler bedöms strängare under svensk konsumenträtt än under många utländska rättsordningar.
Spelpaus, insättningsgräns och förlustgräns: vad som gäller och inte gäller
En vanlig missuppfattning är att Spelpaus automatiskt skyddar mot alla operatörer. Så är det inte. Licenshavare måste vara anslutna till Spelpaus enligt spellagen, som gäller sedan 1 januari 2019, men operatörer utan svensk licens omfattas inte. Asino saknar svensk licens från Spelinspektionen och är inte anslutet till Spelpaus. En spelare som stängt av sig hos Spelinspektionen kan alltså fortfarande öppna konto hos en sådan operatör, och domstolen kan inte åberopa Spelpaus-registret som grund för att avtalet är ogiltigt.
Samma sak gäller insättningsgräns och förlustgräns. Dessa är tvingande krav för licenshavare men gäller inte för utländska operatörer som riktar sig mot Sverige utan licens. Vid en tvist kan spelaren därför inte hävda att operatören brutit mot gränsvärdena, eftersom de aldrig varit tillämpliga på avtalet. Däremot kan frånvaron av spelansvarsverktyg vägas in vid en skälighetsbedömning av villkoren.
Vad parterna bör göra före och under en tvist
För spelaren handlar det om dokumentation. Spara skärmdumpar av villkor, bonusregler och all kommunikation, och notera exakt vilket lagvalsvillkor som angavs vid registreringen. Kontrollera också vem som är motpart. Asino drivs av Hollycorn N.V., som är registrerat hos Antillephone på Curaçao, och Libergos Limited driver sajten tillsammans med Hollycorn N.V. Det påverkar vem som kan stämmas och var.
För operatören handlar det om att förstå att ett lagvalsvillkor inte är en friktionsfri sköld. Ett uttryckligt villkor om annan lag kan ges genomslag, men inte om det kringgår tvingande svensk konsumentlagstiftning. Operatörer som listar Sverige som begränsat land i användarvillkoren, vilket Asino gör, försvagar dessutom sin egen position: det visar medvetenhet om att den svenska marknaden är reglerad.
| Fråga | Licenshavare (svensk licens) | Operatör utan svensk licens |
|---|---|---|
| Spelpaus gäller | Ja, obligatoriskt | Nej |
| Insättnings- och förlustgräns | Tvingande | Gäller inte |
| Skattefrihet på spelvinster | Ja | Nej, kan beskattas i Sverige |
| Åldersgräns och penningtvättskontroll | Kontrolleras av Spelinspektionen | Endast operatörens egen kontroll |
Den praktiska slutsatsen är att svensk domstol ofta prövar avtalet enligt svensk rätt, men att operatörens licensstatus styr vilka skyddsregler som alls är tillämpliga. Spelare som väljer casino utan svensk licens står därmed utan Spelpaus-skydd och utan de gränsvärden som spellagen annars garanterar, oavsett vad domstolen senare kommer fram till om lagvalet.
Om du står i en tvist med en utländsk operatör och vill pröva saken i svensk domstol finns det några konkreta steg att ta först. Samla all dokumentation innan du hör av dig till motparten: skärmdumpar av bonusvillkor och omsättningskrav, kontoutdrag som visar insättningar och uttag, transaktionsloggar med tidsstämplar, samt den version av användarvillkoren som gällde vid det första speltillfället. Kontrollera särskilt om operatören är registrerad hos Spelinspektionen med svensk licens, eller om det rör sig om ett casino utan svensk licens, och om du själv är ansluten till Spelpaus. Saknas svensk licens är det värt att notera om operatören listar Sverige som begränsat land i villkoren, eftersom det påverkar hur avtalet ska tolkas. Jämför också de belopp som dragits från ditt konto mot de gränser som gällt: insättningsgräns, förlustgräns och bonusregler har ändrats över tid, bland annat togs bonusgränsen på 100 kronor bort 15 november 2021, så villkoren måste läsas mot den reglering som gällde när spelet ägde rum.
Skicka därefter en skriftlig reklamation till operatören med ett tydligt yrkande och en frist, vanligen 14 till 30 dagar, och spara kvittens på att den nått fram. Först därefter är det meningsfullt att överväga rättsliga åtgärder. Tänk på att tvistevärdet styr processformen: förenklat tvistemål upp till ett halvt prisbasbelopp, annars allmänt tvistemål med högre rättegångskostnader som risk. Ett alternativ är att vända sig till Allmänna reklamationsnämnden, men nämnden prövar inte alla spelärenden och en rekommendation är inte verkställbar. Vid en stämning i Sverige är det klokt att i stämningsansökan tydligt argumentera för svensk domstols behörighet och för att svensk rätt ska tillämpas enligt Rom I, eftersom motparten ofta invänder att ett lagvalsvillkor pekar ut en annan jurisdiktion. Räkna med att bevisningen kring bonusregler, insättningsgräns och förlustgräns väger tungt, och att skattefrihet på spelvinster i Sverige inte automatiskt gäller om operatören saknar svensk licens. Ta gärna hjälp av en jurist med spelrättslig erfarenhet innan du binder upp dig i en process, särskilt om beloppet är begränsat.
